ellinorvikstrand

Jag tror inte du förstår vad du håller på med, för du gör inget åt det som håller på att hända. Du försvinner bara längre och längre bort från mig. Jag behöver dig. Du är viktig för mig. Du frågar aldrig om vi ska träffas och när jag väl frågar är du upptagen. Inte heller föreslår du en annan dag eller frågar nästa gång. Men nu orkar jag inte fråga och bli nobbad längre. Först blev jag ledsen men nu börjar jag bli sur och rent av besviken. Jag är inte lika viktig för dig längre. Du ägnar all din tid åt en annan och tiden räcker inte till mig. Jag får det bekräftat hela tiden. Ser varenda dag på facebook och på din blogg om saker ni gjort och allt kul ni ska göra och om hur mycket ni betyder för varandra. Hur mycket betyder jag då? Det känns ska du veta. Saker som jag ser att du skriver till henne hör jag aldrig längre... Det verkar inte som om jag är värd särskilt mycket i dina ögon. Först ***** och nu du. Att du försvinner är det värsta som kan hända. Om det hade varit en annan vän kanske jag hade blivit sur och tänkt att det är den vännen som går miste om nåt, men nu är det du. Och dig vill jag inte förlora. Men jag börjar undra om jag inte redan gjort det.